När jag var 13 år frågade vår lärare i fysik: “Vilket är det vackraste instrumentet?” Klasskamraterna såg sig omkring och nämnde lite försiktigt flöjt, fiol, orgel, piano, mm. “Nej kära flickor, det vackraste instrumentet är era röster – RÖSTEN”.
 
Ja visst är rösten det vackraste och mest intressanta av alla instrument. Med rösten kan vi bära fram våra innersta tankar och känslor i tal och sång. Den kan ensam ljuda varhelst vi är men också förenas med enstaka eller alla världens olika instrument. Rösten har i hela mitt liv varit mitt viktigaste instrument. De allra flesta människor brinner säkert för något – i mitt fall var det och är det musiken och dess förhållande till människorna.
 
När jag och mina kamrater slutat våra studier vid Musikhögskolan sökte vi över hela landet efter att få ett arbete i en folkskola, i en församlig och samhället i övrigt. Några av oss blev lärare i privatskolor såsom Karl Wohlfarts pianoskola och Stockholms Privata Konservatiorium osv. Varhelst vi träffades diskuterade vi metodik och pedagogik. Vi förvånades över att sången på många platser hade en tämligen undanskymt tillvaro. I musikhäften tex för nybörjare ingick många visor för barn UTAN att texten fanns med! Vi klagade också över stora brister i den egna utbildningen.
 
Det är många som tycker mycket om att sjunga och tralla, och med ord till melodin blir det musikaliska uttrycket självklart. För att närmare utveckla läromedel i musik för barn och vuxna inbjöds jag av Sveriges Kyrkliga Studieförbund att leda en universitetscirkel i musikmetodik. Till denna första studiegrupp anslöt sig flera redan välutbildade lärare med olika specialiteter, såsom flöjt, gitarr, piano, musikteori, (tex Bo Alphonce, Per Rydén, Arne Mellnäs).Med denna universitetscirkel lades 1960 grunden till Stockholms Musikpedagogiska Institut – SMI. Jag hade den stora lyckan att få vara rektor där under 20 år.
 
Folkbildning SMI
SMI blev min plattform från vilken jag sträckte mig efter allas rätt till bästa möjliga utbildning eller fritidsverksamhet. Vi bildade en ledargrupp – “Hjärntrusten”, som utarbetade kurser för huvudinstrument och biämnen. I en studiegrupp som skulle bestå av minst fem deltagare ingick alltid utöver huvudinstrument studier i sång och gehörsutveckling samt en grundkurs i psykologi.
 
Skolan fick snabbt många elever- åtskilliga med redan färdig annan lärarutbildning. Studierna var, och är, tydligt målinriktade. De som lämnar SMI efter 2-3 år ska bland annat kunna leda och inspirera grupper i alla åldrar från barn till gamla. De skall kunna sätta samman spel- och sånggrupper av det som finns tillgängligt, utveckla sin fantasi, hitta på, ändra om, engagera var och en – det som man kan kalla folkbildning.
 
Kammarkören
I Kammarkören – den kör som senare kom att heta Eric Ericsons Kammarkör – mötte jag under många år den nya musiken. Eric Ericson ledde instuderingar tonsatta av bland annat Arnde Mellnäs, Ingvar Lidholm och Sven-Erik Bäck. Det var underbart lärorika och spännande repetitioner som kom att påverka mig starkt.
 
Livet som sångerska och sångpedagog
Under alla år har jag ägnat tid åt egna sångstudier. Jag hade debutkonsert i det som nu heter Grunevaldsalen – mest kanske för att stärka min kompetens. Jag sjöng i olika kyrkokörer, skrev artiklar i fackpressen, författade några böcker, undervisade elever i sång och utvecklade deras gehör, något som jag med glädje och entusiasm håller på med fortfarande.Tillsammans med några andra sångpedagoger startade jag 1959 Sveriges Yngre Sångpedagogers Förbund, som 1971 ändrade namnet till Svenska Röstpedagogers Förbund. Detta nya förbund väckte stort intresse och fick snart många medlemmar, glada bland annat över möjligheter till aktuell fortbildning och möten med intressanta gästpedagoger.Jag intresserade mig också för flera andra organisationer och tackade ja med glädje till att vara ordförande i Sveries Körförbund 1983. Dessutom åtog jag mig att vara ordförande i den svenska sektionen av Jeunesses Musicales 1977 och ledamot i styrelsen för AX – Amatörmusikens samrådsgrupp 1994.
 
SMLU och OMUS
Under 1970-talet utvecklades ett allt större intresse för en förbättrad urbildning av musiklärare. Det nytänkande som utvecklades på SMI medförde att jag rekryterades som lärare vid den riksomfattande utbildningen av musiklärare för landet skorlor, SMLU. Samtidigt blev jag anlitad som expert och referenspedagog åt ordföranden för OMUS – organisationskommittén för högre musikutbildning, en statlig kommitté tillsatt 1970. Jag fick därmed förmånen att påverka utbildningen av de nya musiklärarna. En hissnande uppgift!
 
Sångröstens Behandling Och Musikalisk Grammatik
Ny tid kräver nya läromedel. Avsikten med boken “Sångröstens behandling” var självklart att hjälpa sångare att sjunga bättre. Boken kom att användas av både nybörjare och av dem med mer erfarenhet. Den utkom 1960 på Carl Germans Musikförlag och har tryckts om många gånger.“Musikalist Grammatik” är den första lärobok som kombinerar teori med övningar för att utveckla gehöret. Den gavs ut av Nordiska Musikförlaget 1964 och används än idag.
 
Stiftelsen Madeleine Ugglas Stipendiefond
Stiftelsen Madeleine Ugglas Stipendiefond – Mustfonden kallad – bildades under 1989 på initiativ av Stina Eliasson, Gunnar Nolgård, Christina Svensson, Roy Svensson och Claës Uggla, och överlämnades till mig på min 70-årsdag 1990. Aldrig hade jag väl tänkt mig att få en gåva som skulle kräva så mycket arbete och som var så otroligt intressant att ägna sig åt.
 
Madeleine Uggla
Sommaren 2009