MUST

Stipendiefond

Madeleine Uggla

Stiftelsen must

Mustfonden

Muststiftelsen.se

Bidrag

Stiftelsen kan fortsätta mycket tack vare ert stöd

Bidra till Stiftelsen Madeleine Ugglas Stipendiefond genom insättning på bankgiro 5708-0145

Kontakta gärna oss om ni har några frågor på mail@lensflare.se

Målsättning

Stiftelsen har till ändamål att främja körsången i Sverige

Fonden stödjer körledare och körpedagoger som utöver sin ordinarie verksamhet gör särskilda insatser inom folkbildningen, dvs inom verksamheter som vänder sig till alla som på olika sätt är aktiva i körlivet. Fondens stöd kan också omfatta utgivning av körmusik och körpedagogiska läromedel samt liknande projekt som är till fromma för körsången i Sverige.

Stiftelsen Madeleine Ugglas Stipendiefond har, sedan den grundades 1990, utdelat över 1.000 000 kr fördelade på 68 olika stipendier.

Bidrag till Stiftelsen Madeleine Ugglas Stipendiefond tas tacksamt emot genom insättning på bankgiro 5708-0145.

Stipendiater

Georg Ridel, 2020

Peter Melin, 2020

Ann Kalmering-Josephson, 2020

Simon Arlasjö, 2020

Maria Peters, 2019

Mikael Wedar, 2019

Claes Nyström, 2019

Maria Emanuelsson, 2019

Cedwin Sandanam, 2018

Johanna Thür, 2018

Tomas Pleje, 2018

Anci Hjulström, 2017

Susanna Lindmark, 2017

Per Wiklander, 2017

Daniel Hansson, Malmö 2016

Monica Åslund, Luleå  2016

Anders Nyberg, Falun 2016

Irene Perdahl, Anna Risberg, Helén Thunberg och Håkan Sund 2015

The Real Group:Anders Edenroth, Katarina Henrysson, Emma Hjerling, Anders Jalkéus, Morten Vinther Sörensen 2014

Ida Fahl och Giovanni Impellizzeri 2014

Anna Gustavsson Stockholm 2013

Anna Cederberg-Orreteg  Stockholm 2013

Elisabeth Claesson-Trång  Rödön 2013

Simon Ljungman  2012

Lena Ekman Frisk  2012

Lena Sköld  2012

Ann-Britt Aasa  2012

Jeanette Ståhlkvist  2012

Else-Marie och Bengt Isaksson, Sveg 2011

Gustaf Sjökvist, Stockholm 2010

Britt-Heléne Bonnedadl, Rönninge 2010

Ove Gotting, Grönahög 2010

Sofia Söderberg Eberhard, Lund 2009

Arbetslaget i musik vid Adolf Fredriks Musikklasser, Stockholm 2009

Tony Margeta, Västerås 2008

Ingrid Eriksson, Skattungbyn, Orsa 2008

Margareta Dahlén-Bolin, Tåsjö 2007

Yvonne af Ugglas, Stockholm 2007

Kjell Lönnå, Sundsvall 2006

Mats Ternvall, Östersund 2005

Margareta Andréasson, Falun 2004

Gunnel Fagius, Uppsala 2004

Gunnel och Lars-Ewe Nilsson, Stockholm 2003

Gerd Roman, Stockholm 2002

Ingemar Månsson, Lund 2002

Birgitta Marklin, Sundsjö 2002

Erik Rynefors, Falköping 2001

Lars Blohm, Stockholm 2001

Leif Åkesson, Skellefteå 2001

P G Alldahl, Stockholm 2000

Kerstin Sonnbäck, Västerås 2000

Bo Dereborn, Ockelbo 2000

Bodil Helldéns projekt “Killar i kör” 2000

Teckenkören Grebborna, Göteborg 1999

Körverksamheten vid Stockholms Musikpedagogiska Institut-SMI, Stockholm 1999

Birgitta Rosenquist-Brorson, Arboga 1999

Karin Rehnqvist, Stockholm 1999

Kerstin Linzander, Arboga 1999

Karl-Fredrik Jehrlander, Östersund 1999

Gunnar Nolgård, Johanneshov 1998

Bernt Häggbom, Söderhamn 1998

Rose-Marie Hägglund, Ursviken 1998

Rolf Martinsson, Malmö 1997

Birgitta Alexandersson, Orust 1997

Staffan Lindroth, Härnösand 1996

Lena Björk-Franzén, Fårösund/Bryssel 1996

Tom Persson, Storuman 1995

Britt Melzén, Oskarshamn 1994

Anne Johansson, Göteborg 1993

Edition Reimers, Bromma, för utgivning av“1000 år körmusik” 1992

Projektbidrag:Daniel Helldén, Stenungsund, för utgivning av körhäftet “Kanonmix” 1991

Eva Bohlin, Lund 1991

Ingegerd Idar, Skövde 1990

Styrelsen

Madeleine Uggla

När jag var 13 år frågade vår lärare i fysik: “Vilket är det vackraste instrumentet?” Klasskamraterna såg sig omkring och nämnde lite försiktigt flöjt, fiol, orgel, piano, mm. “Nej kära flickor, det vackraste instrumentet är era röster – RÖSTEN”.

Ja visst är rösten det vackraste och mest intressanta av alla instrument. Med rösten kan vi bära fram våra innersta tankar och känslor i tal och sång. Den kan ensam ljuda varhelst vi är men också förenas med enstaka eller alla världens olika instrument. Rösten har i hela mitt liv varit mitt viktigaste instrument. De allra flesta människor brinner säkert för något – i mitt fall var det och är det musiken och dess förhållande till människorna.

När jag och mina kamrater slutat våra studier vid Musikhögskolan sökte vi över hela landet efter att få ett arbete i en folkskola, i en församlig och samhället i övrigt. Några av oss blev lärare i privatskolor såsom Karl Wohlfarts pianoskola och Stockholms Privata Konservatiorium osv. Varhelst vi träffades diskuterade vi metodik och pedagogik. Vi förvånades över att sången på många platser hade en tämligen undanskymt tillvaro. I musikhäften tex för nybörjare ingick många visor för barn UTAN att texten fanns med! Vi klagade också över stora brister i den egna utbildningen.

Det är många som tycker mycket om att sjunga och tralla, och med ord till melodin blir det musikaliska uttrycket självklart. För att närmare utveckla läromedel i musik för barn och vuxna inbjöds jag av Sveriges Kyrkliga Studieförbund att leda en universitetscirkel i musikmetodik. Till denna första studiegrupp anslöt sig flera redan välutbildade lärare med olika specialiteter, såsom flöjt, gitarr, piano, musikteori, (tex Bo Alphonce, Per Rydén, Arne Mellnäs).Med denna universitetscirkel lades 1960 grunden till Stockholms Musikpedagogiska Institut – SMI. Jag hade den stora lyckan att få vara rektor där under 20 år.

Folkbildning SMI

SMI blev min plattform från vilken jag sträckte mig efter allas rätt till bästa möjliga utbildning eller fritidsverksamhet. Vi bildade en ledargrupp – “Hjärntrusten”, som utarbetade kurser för huvudinstrument och biämnen. I en studiegrupp som skulle bestå av minst fem deltagare ingick alltid utöver huvudinstrument studier i sång och gehörsutveckling samt en grundkurs i psykologi.

Skolan fick snabbt många elever- åtskilliga med redan färdig annan lärarutbildning. Studierna var, och är, tydligt målinriktade. De som lämnar SMI efter 2-3 år ska bland annat kunna leda och inspirera grupper i alla åldrar från barn till gamla. De skall kunna sätta samman spel- och sånggrupper av det som finns tillgängligt, utveckla sin fantasi, hitta på, ändra om, engagera var och en – det som man kan kalla folkbildning.

Kammarkören

I Kammarkören – den kör som senare kom att heta Eric Ericsons Kammarkör – mötte jag under många år den nya musiken. Eric Ericson ledde instuderingar tonsatta av bland annat Arnde Mellnäs, Ingvar Lidholm och Sven-Erik Bäck. Det var underbart lärorika och spännande repetitioner som kom att påverka mig starkt.

Livet som sångerska och sångpedagog

Under alla år har jag ägnat tid åt egna sångstudier. Jag hade debutkonsert i det som nu heter Grunevaldsalen – mest kanske för att stärka min kompetens. Jag sjöng i olika kyrkokörer, skrev artiklar i fackpressen, författade några böcker, undervisade elever i sång och utvecklade deras gehör, något som jag med glädje och entusiasm håller på med fortfarande.Tillsammans med några andra sångpedagoger startade jag 1959 Sveriges Yngre Sångpedagogers Förbund, som 1971 ändrade namnet till Svenska Röstpedagogers Förbund. Detta nya förbund väckte stort intresse och fick snart många medlemmar, glada bland annat över möjligheter till aktuell fortbildning och möten med intressanta gästpedagoger.Jag intresserade mig också för flera andra organisationer och tackade ja med glädje till att vara ordförande i Sveries Körförbund 1983. Dessutom åtog jag mig att vara ordförande i den svenska sektionen av Jeunesses Musicales 1977 och ledamot i styrelsen för AX – Amatörmusikens samrådsgrupp 1994.

SMLU och OMUS

Under 1970-talet utvecklades ett allt större intresse för en förbättrad urbildning av musiklärare. Det nytänkande som utvecklades på SMI medförde att jag rekryterades som lärare vid den riksomfattande utbildningen av musiklärare för landet skorlor, SMLU. Samtidigt blev jag anlitad som expert och referenspedagog åt ordföranden för OMUS – organisationskommittén för högre musikutbildning, en statlig kommitté tillsatt 1970. Jag fick därmed förmånen att påverka utbildningen av de nya musiklärarna. En hissnande uppgift!

Sångröstens Behandling Och Musikalisk Grammatik

Ny tid kräver nya läromedel. Avsikten med boken “Sångröstens behandling” var självklart att hjälpa sångare att sjunga bättre. Boken kom att användas av både nybörjare och av dem med mer erfarenhet. Den utkom 1960 på Carl Germans Musikförlag och har tryckts om många gånger.“Musikalist Grammatik” är den första lärobok som kombinerar teori med övningar för att utveckla gehöret. Den gavs ut av Nordiska Musikförlaget 1964 och används än idag.

Stiftelsen Madeleine Ugglas Stipendiefond

Stiftelsen Madeleine Ugglas Stipendiefond – Mustfonden kallad – bildades under 1989 på initiativ av Stina Eliasson, Gunnar Nolgård, Christina Svensson, Roy Svensson och Claës Uggla, och överlämnades till mig på min 70-årsdag 1990. Aldrig hade jag väl tänkt mig att få en gåva som skulle kräva så mycket arbete och som var så otroligt intressant att ägna sig åt.

Madeleine Uggla

Sommaren 2009